Existensialism for dummies

Längs en soldränkt Hallandsstrand
går det en vilsen grabb
Han är trött på världens gång
för den är för snabb
Och all den tid som en gång flytt
timmar, dagar, år
Och allt som man vill göra om
men som man inte får

Han ser tillbaka tretton år
till nyår nittitre
Då han fortfarande var barn
och inte kunde se
Det vuxna alltid talar om
ett då, ett nu, ett se'n
Om lyckan som är svår att nå
och då, och se'n igen

Men tuggats utav tidens tand
har åren som se'n gått
Och allt som hänt i denna värld
är långt från himmelsblått
För en timme se'n såg han
på morgonens Rapport
Tretti döda, självmordsbomb,
trygghet som sprängs bort

Tänk hur dess människor
snabbt blir till statistik
Som om dessa människor
aldrig var't mer än lik
En siffra i en dödskolumn
blir det hans öde med?
I en livsfientlig värld
där bödlar står på led

Om hundra år han finns ej mer
det är han säker på
Men med krig och svält och växthusgas
finns nå'n annan då?
Jorden den är inte vår
om nå'n så skulle tro
Den är ett lån från våra barn
som här en dag ska bo

Stanna upp, tänk till ett tag
hur ser din livsplan ut?
Vad har du tänkt att hitta på
tills tiden tagit slut
Lyssnar du numer' nå'nting
på din inre röst?Säger den nå't värdefullt
som kan ge dig tröst?
Säger den nå't insiktsfullt
som hindrar världens höst?