Tre mil norr om ensamheten

Jag lämnar hålan, tar bussen härifrån,
den som går via Hjälm och oändligheten
Det regnar och forsen forsar mer än sist
Lennart Forsell sitter längst fram i bussen,
som vanligt, mina vänner säger att han är nazist

Jag blir ofta ängslig när jag kommer in till Kungsbacka
Det finns så många här jag inte vill träffa
Jag har en del goda minnen härifrån, men bara mest skit
Lennart Forsell går på pendeln,
som vanligt, han ska till Mölndal, men vad har han för ärenden dit?

Jag går till Kungsmässan och in på Rocks,
ingen Josefine Julén, men väl två Eldkvarn jag vill ha
Himmelska Dagar och Kärlekens Törst
Alkisarna är på väg mot bänken i Sjöallén
Som vanligt, precis som för fem år sedan på, på stapplande ben

Jag har faktiskt knappt varit i den här stan på fem år
Men precis allting är som vanligt, precis som igår
Lärarinnan från Munkedal och hennes turné kommer tydligen till stan
Här är i Kba är det är världens grej, för gamla och barn
Fy fan vad jag mår illa av den här hålan
Jag längtar till tre mil norr om ensamheten

Jag åkte med Henke i hans Peugeot genom innerstan igår
Jag såg Annas pojkvän Kristian utanför Billhälls
Jag såg två 10-åriga tjejer med designer-kläder och smink,
och Ericssons senaste, dyraste mobil i handen
Det sägs att det finns lycka i den här stan, jag önskar att jag fann den

Men jag saknar något som dom andra har och det är cash
Min klasstillhörighet är klar på förhand, det som dom kallar för thrash
Bakom den där busken hånglade jag med Eva en gång
Hon var rödhårig och längtade bort, precis som hon i en Eldkvarn sång
Hon längtade också till tre mil norr om ensamheten