Flickan skådar nattens solsken
Vattnet stänker i munnen på henne
Hon höjer volymen på mp3n
Så att hon inte
Hör vinden slå emot hennes öron
Fötterna står nästintill kanten till vattnet
Hon tänker inte hoppa
Vinden knuffar henne lätt
Så lätt rädslan inom henne
Stiger fram
Ett paraply som lånades
När regnet studsade på asfalten
Men hon ville känna regnet mot ansiktet
De små vattendroppar som föll från öronsnibbarna
En tanke som inte fick finnas
En längtan, att få rida på vågorna
Hon vill känna vågornas bränningar i halsen
En känsla av att vara något annat än sig själv
Kanske var allt bara fantasi
Kanske är havet en ända stor blå dröm
En längtan efter att resa ut i något oändligt
Ett sätt att försvinna från allt det där svåra
Flickan skådar nattens solsken
Vattnet stänker i munnen på henne
Hon höjer volymen på mp3n
Så att hon inte
Börja tänka konstiga tankar igen
En känsla som beskrev alla frågetecken
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment